Sjukstuga här hemma igen. Denna gång är det äldsta sonen Elias som har haft hög feber och ont i halsen sen i tisdags morse. Sitter nu och väntar på att bli uppringd av vårdcentralen.. I går kväll vid 20:30 var han uppe i 40,7 i feber! Skrämmer livet ur sin mamma gör han!! Hoppas han snart piggar på sig och att ingen av oss andra får det han har!

I går var det dags för vågen igen. Den här veckan har varit riktigt bra! Varit glad, tränat varje dag, ätit bra, skrivit upp vad jag äter (och fått lite bättre fart på magen).
TYVÄRR så har jag inte kunnat låta bli vågen här hemma! :( Vägt mig flera gånger om dagen och haft ångest över att det inte hänt så mycket... Men precis innan jag åkte och vägde mig så visade vågen minus och jag hade inte lika stor ångest att ställa mig på vågen på VV.

Där visade det sig ett resultat som jag är ganska nöjd med: -1,1 blev det denna vecka och -11,1 totalt!

En del på VV som gått ner mellan 6-9 kg berättade igår om att folk i deras omgivning har börjat ge kommentarer och att de ser mycket smalare ut (OCH DOM ÄR JÄTTEFINA OCH JAG ÄR SÅÅ GLAD FÖR DERAS SKULL!!!) 
Men på mig syns det typ ingenting! (fast jag vet att jag har tappat över 4 cm runt höfterna och över 3 cm runt låren bla)... sen är det ju många som säkert tycker att bara för att man har en hel del att gå ner så "är det ju inte så konstigt att det går fort" Morr! Jag kämpar ju lika mycket som alla andra, jag har skitlätt för att gå upp i vikt och måste vara benhård för att få minus, FASTÄN JAG ÄR "TJOCKIS"!!!!

Och jag VET att det är jag som är den största kritikern mot mig själv och jag skulle säkert få ännu bättre resultat om jag hade ett positivt "tänk", men det är SÅ svårt! Det enda som maler i mitt huvud om dagarna när jag ser mig i spegeln (eller en reflektion av min spegelbild) är FLODHÄST, FETTO, ÄCKEL, USCH; BLÄ mm mm 
Jag vet och jag har tom. utbildning hur mycket man tjänar på att tänka positivt, men det är såå svärt när det gäller mig själv! Jag kan lätt peppa 100 männsikor istället för att ge mig själv en komplimang!

Jag längtar till ett mindre jag...på´t igen ba! :)