Livet förändras, det finns inget jag kan göra åt saken och fastän det kändes som att jag bara ville lägga mig ner och låta mörkret ta över och tiden gå utan mig, så kunde jag inte göra det. Jag har så mycket jävlar anamma, så mycket att leva för, så mycket jag vill göra och så mycket jag förtjänar!!
Det gör förbannat ont att bryta upp med någon. Att helt plötsligt leva utan den personen...
Det har gått en tid nu. Jag mår bättre, men såren är öppna och jag håller hårt i mitt hjärta.
Jag har underbara vänner som har stöttat mig ofantligt mycket!
Jag har dom bästa och finaste barnen i hela världen (ja, en aning partisk) och där finns gränslös kärlek!! Vi säger ofta att vi älskar varann, till månen och tillbaka! De är det viktigaste som finns!
Att jag har dom och att jag vet vad jag är värd är det som får mig att kliva upp ur sängen varje morgon! Det är min tid nu!