...sitter och tänker på min kära make. Han har inte haft det lätt på sistone med alla mina humörsvängningar, hi hi.

 Men det jag tänker mest på är att det nu är en hel månad sen han fyllde 30 år och vi har fortfarande inte kommit iväg på tu man hand och ätit på restaurang som ju var det enda vi hade planerat till denna stora dag! Jobb och sjukdomar avlöser verkligen varann och det verkar nu som att det är lillemans tur att bli krasslig. Bara för att man har börjat skryta om att inget har bitit på honom :/

SNART, hoppas jag älskling!!!